Känslor / Feelings

Ibland tror jag att jag är totalt känslomässigt handikappad. Jag är sämst på att känna vad andra känner, eller tycker, eller känna av en situation. Det gör det väldigt svårt att uppfatta vad andra faktiskt tycker om mig, vilket gör det svårt att lita på någon alls, vilket i sin tur gör det svårt att agera i vissa situationer. Sen om jag chansar på känslor så kan det bli rätt, eller helt fel. Min största fasa är att bli uppfattad som något jag inte är. Typ om jag tror att jag har något, typ en vänskap eller något mer, med någon och då frågar om vi ska hitta på något så får jag magknip. Jag vill ju inte bli uppfattad som att vara klängig. Detta kan givetvis få motsatt effekt också. Jag kan agera känslomässigt avstängd mot någon som faktiskt vill ha någon form av relation. Detta stör mig så fenomenalt.
Jag tror jag måste prata med någon.

-------------------------------------------------------

Sometimes I think I'm completely emotionally retarded. I suck at feeling what other people feel, or think, or just to feel a situation. It makes it so hard to percieve what other people actually think about me, which makes it hard to trust to someone at all, which furthers the problem to act accordingly in certain situations. And if I take a chance on my feelings it could be right, it could be wrong. My biggest fear is to be percieved as something I'm not. For example, if I think I have something, like a friendship or something more, with someone and I ask if we should do something I get a bad feeling on the inside. I mean I don't want them to think that I'm needy. This can of course have a reverse effect as well. I can act emotionally shut down towards someone who actually wants a relation of some sort. This disturbs me so much.
I think I need to talk with someone.